Ödet existerar det? Och hur gör man för att slippa ångesten
Jag har inte trott på ödet förut, jag har inte trott på något innan. När man är liten växer man upp med tron att Tomten finns, att Tandfen finns, man växer upp med tron om en perfekt värld. Så är det iallafall i det flesta fall och det borde vara så för alla. Som barn ska man inte behöva oroa sig, man ska få vara barn. En dag går man från barn till tonåring, många skulle säga att det sker på ens trettonårsdag vilket är rätt. I tonåren händer så mycket runt omkring en och med en själv. Det är i tonåren man ska hitta sig själv och bilda vem man är.
Jag tror många känner igen sig i att man ligger i sin säng klockan ett på natten, med tårar som rinner ner för ens kind och med ångest större än unversium. Jag har också varit där och det har dom flesta varit, har du inte varit med om det vill jag bara säga congratz! För ångest är så jävla dumt egentligen, gjort är gjort så varför hålla på och grubbla över det. Jag hittade det här citatet i slutet av sommaren/början på hösten 2014, det lyder "In the end we only regret the chances we didn't take". Det är numera mitt livs motto, för det är så sant. Om jag tänker tillbaka på mitt liv, nu låter det som om jag är 90 år. Men iallafall då är det mest det saker jag inte gjorde som jag önskar att jag gjorde som jag minns. Jag minns inte anledningen till varför jag hade världens ångest så jag inte kunde sova.
På senaste tiden har jag tänkt ännu mer på det här. Jag tror jag tror på ödet, jag vet inte om allt händer av en anledning. Men jag finner en tröst i att tro på att allt händer, precis som många finner tröst i religion. Så istället för att ha ångest och tänka "varför gjorde jag så, är jag helt dum i huvudet". Tänker jag mer "whatever det är nog bäst att det blev så iallafall". Jag tror ändå att det är vitkigt att inte överlåta ens livet i ödets händer. Du är den enda som kan styra hur ditt liv ska bli. Så sluta oroa dig över vad som skett och lev i nuet.
